MissMariella

Aritmetik, diagnos.

I samråd med min LLU, beslutade vi oss för att låta eleverna utföra en diagnos med multiplikationstabeller med blandade tal mellan 2:ans och 9:ans tabell. Klassen har just nu introducerats för kort division i matematikundervisningen och min LLU ansåg att det var lämpligt för min del att göra en kartläggning kring elevernas kunskaper kring multiplikationstabellerna. Hon upplever att flera i klassen fortfarande kämpar med att tabellerna ska sitta. Jag planerade in tillfället för diagnosen på en måndag efter rasten kl. 09.30. Det kändes som en gynnsam tidpunkt då eleverna precis fått en paus i friska luften samt relativt tidigt på dagen. Nästan halva klassen var klar redan efter 4-5 minuter, men jag stoppade diagnosen efter tio minuter, då hade alla skrivit klart förutom tre elever.

1. Vilka svårigheter visade sig eleverna ha?

Utav klassens 23 elever, hade 10 elever alla rätt. Utav de elever som hade skrivit felaktigt svar på någon uppgift, handlade det om något enstaka slarvfel som de själva upptäckte vid mikrolektionen. Utav de elever som hade slarvfel, var det flera som var klara med diagnosen snabbast vilket i sig kan ses som en svårighet. Uppskattningsvis 5-6 elever i klassen hade upprepade felsvar som tyder på svårigheter med multiplikationstabellen, framförallt de högre tabellerna. Jag identifierade tre svårigheter som utmärkte sig mest hos dessa eleverna. Det första var att tiokompisarna inte är helt inlärda.

Ex. 8 + 2 = 10, 7 +3 = 10 osv.

Några av eleverna behövde längre betänketid för att komma fram till vilken tiokompis som hör ihop med vilken. Det andra var att vissa hade problem vid växlingar, framförallt vid subtraktion som de använde vid huvudräkningsstrategin ”lägga till/ta bort”.

Ex. 8 x 8 à 10 x 8 = 80 à 80 – 16  = ? 

Det tredje var att flera hade svårt att se sambandet mellan ett multiplikationstal och dess hälft.

Ex. 8 x 6 = 48 och att hälften av det talet är 4 x 6 eller 8 x 3.    

2. Hur förberedde du mikroundervisningen?

Jag förberedde mig genom att skriva upp några valda uppgifter som var olika lämpade på olika huvudräkningstrategier.

Ex. 9 x 4, 8 x 4, 4 x 4.

Här ville jag att eleverna skulle beskriva hur de tänker när de räknar, vilken strategi de själva använder och om något sätt är enklare beroende på vilket tal det är. Jag planerade att använda mig av areamodellen för att förklara sambandet mellan ett tal och dess hälft när man använder sig utav huvudräkningsstrategin ”hälften/dubbelt”. För att konkretisera växlingar som vissa elever hade problem med, planerade jag att använda mig av en tallinje.

3. Vilket innehåll var lätt/svårt att få eleverna att förstå?

Eleverna förstod lätt hur jag förklarade strategin att ”lägga till/ta bort”, t.ex. 7 x 9, där eleven fick förslaget att tänka 7 x 10 och sedan subtrahera med 7. Jag upplevde att samtliga elever under minilektionen förstod detta och tyckte det var en bra strategi. Vad eleverna upplevdes ha svårt för var att t.ex. hälften av 6 x 8 är 6 x 4 och 3 x 8. Jag förklarade detta med hjälp av areamodellen. Jag  upplevde då att flertalet av eleverna tyckte det kändes mer lättbegripligt jämfört med att bara se det nakna talet.

4. Vad kände du dig osäker/säker på?

Jag kände mig osäker på vilket sätt jag skulle konkretisera de olika strategierna. Efter en del funderingar beslöt jag mig för att areamodellen och tallinjen lämpade bäst utifrån diagnosens innehåll. Jag kände mig säker i dialogen med eleverna och jag kände att eleverna vågade diskutera med mig på ett tillförlitligt sätt. Jag satt enskilt med varje elev och kunde föra dialogen på ett diskuterande sätt oss emellan. Eleverna fick själva fundera och jämföra olika strategier vilket jag tyckte gav dem ökad förståelse för de olika strategier som vi diskuterade. Jag fick fantastiskt bra respons från de elever jag satt ned med, två av dem sa att de tyckte jag ersätta deras matematiklärare för att jag förklarade så mycket bättre J

5. Om du skulle göra om det, vad skulle du ändra på?

Jag upplevde att jag hade velat sitta längre med eleverna och jag hade velat göra mikrolektionen med fler elever i klassen. De elever som fortfarande kämpade med tiokompisar och växlingar, hade jag velat ägna mer tid åt att förklara vårt positionssystem med alla begrepp inräknade. Det märktes på ett fåtal elever att de grundläggande kunskaperna inte finns etablerade och att inlärningen då brister i den pågående matematikundervisningen. Dessa elever har stora svårigheter att hänga med när klassen introduceras för t.ex. geometri.

/Mariella Johansson

Halvvägs in i praktikperioden, träffades jag och tre av mina medstudenter på ett praxisseminarium. De frågor som vi var och en presenterade handlade bland annat om problematiken som kan uppstå kring elever med behov av anpassad studiegång, där elevens behov inte tillgodoses av skolan på ett gynnsamt sätt. VI diskuterade även hur man bemöter en stökig och högljudd klass, hur man hanterar de elever som stör övriga i klassen utan att behöva ”skicka ut dem” i kapprummet. Vad som slog mig efter vårt seminarium är att just på min praktikplats har jag inte stött på dessa två problemområden. De tre elever i klassen med  anpassad studiegång har ett mycket väl arbetande team runt sig såsom specialpedagoger, extra resurser i undervisningen och en mycket rutinerad klassföreståndare. Jag får mer uppfattningen att lärarlaget och övriga personal upplever att föräldrar till dessa barn inte engagerar sig på ett önskvärt sätt i den planerade undervisning som upprättats för deras barn. Vad gäller stökiga klassrum så har jag inte fått uppleva det som mina kurskamrater beskrev under seminariet. ”Min” klass är mycket lugn och eleverna nästan lite återhållsamma som grundar sig i en osäkerhet och rädsla för att säga/göra fel. Detta säger även min handledare. Däremot vet jag att det finns andra klasser på skolan som har en mer högljudd nivå, men över lag är hela skolan en harmonisk skola med ett sammansvetsat arbetslag där de flesta har lång erfarenhet inom skolvärlden.

Vi diskuterade även miljön på våra praktikplatser och hur det påverkar elever och personal. En medstudent berättade om att de byggde om på skolan, vilket medför liten yta i provisoriska klassrum i form av baracker, ingen matsal utan lunchen serverades i klassrummen. Detta upplevdes som en stressande och orolig miljö hos eleverna. På min praktikplats pågår ingen byggnation alls, lokalerna är desamma som när skolan byggdes för över 25 år sedan och skolgården är en trygg plats med olika lekställningar, öppna ytor, fotbollsplan och dessutom ett större parti skogsdunge. Eleverna har många alternativ på sysselsättning under rasterna, dels har gymnastikläraren applicerat en ny form av rastaktivering, vilket är att två elever från varje klass har fått vara med under en dagskurs kring olika lekar man kan starta på rasten. Detta märks av måste jag säga, för större delen av alla elever utför någon form av uppstyrd lek som innefattar motion och rörelse. Jag upplever att skolans elever blir positiv påverkade av  miljön runt skolgården, även utanför skolgården är det lugnt och harmoniskt, inga stora vägar eller massa annat oväsen som utgör någon stressad tillvaro.

Nu är tre veckors praktik över och imorgon startar matematikstudier inne på GU. Jag är mer taggad än någonsin på att ge järnet med studierna, dessa veckor på praktiken har varit så fantastiskt roligt! Jag har hunnit lära känna eleverna i klassen, alla namnen sitter, så jag kommer sakna att vara med dem faktiskt. Jag har fått jättefin respons och av min LLU och även andra lärare på skolan som jag lärt känna. Till och med har jag blivit tillfrågad och vikariat vid två tillfällen i höst! Nu är det matematik som gäller för hela slanten! 🙂

Ha det bra! /Mariella

Här på skolan finns det ett mindre bibliotek. Nyligen har man sett över den litteratur som finns och har därefter sorterat ut gamla böcker som man ansett ha ”gått ur tiden”. Så för tillfället är det väldigt tomt på hyllorna i väntan på nya böcker som är beställda. Här finns ingen skolbibliotekarie utan ansvaret ligger på några lärare som har olika ansvarsområden inne bland hyllorna. Det finns lite soffor att sitta i, men nu används utrymmet mest som extra plats för elever som vill sitta lite avskilt eller till fritidsaktiviteter senare under dagen. Främst använder sig lärare och elever av ett annat bibliotek som ligger 10 minuters promenad avstånd från skolan. Det biblioteket ligger i ett väletablerat Kulturhus där det arbetar flera personer, både som bibliotekarier och som serveringspersonal då det även ligger ett café/restaurang i byggnaden som är i anslutning till biblioteket. Just för tillfället är restaurangdelen avstängd då det renoveras pga. en tidigare vattenläcka. Här finns olika små läsrum, läsbås, datorer, soffor, fåtöljer m.m. Eftersom byggnaden är ett Kulturhus så finns här även andra utrymmen för olika evenemang som t.ex. teater, musik, dans eller bio. För eleverna är det lätt att hitta vad man söker, då det tydligt står vilken kategori som hyllorna innehåller, vilken åldersgrupp litteraturen riktar sig till osv. Det sitter planscher uppsatta på väggarna som ger inspiration till läsning. Här finns möjlighet till att skriva ut genom en enkel manöver på de datorer som man har tillgång till. Detta bibliotek är av hög klass och erbjuder ett stort antal böcker till låns vilket är en stor tillgång till alla elever i närområdet. Detta bibliotek har jag själv besökt flera gånger, både i syfte att läsa och studera, samt att jag har haft med mig mina barn vid några tillfällen. Här trivs både barn och vuxna, oavsett ålder eller intresse 🙂

”Strandfynd”

Eleverna ska få öva sig på att skriva en beskrivande text om ett strandfynd. Tanken är att de med hjälp av sin fantasi, ska klura ihop en trovärdig bakgrundshistoria om ett strandfynd. I denna övning kommer eleverna få arbeta utifrån kursmålen ”Strategier för att skriva olika typer av texter med anpassning till….  Skapande av texter där ord, bild och ljud samspelar.” samt ”Handstil…” Eleverna har inom NO påbörjat temat ”hav och kust”, så det kändes passande att använda samma område. Instruktionerna inför denna övningen har jag tänkt ska lämna lite utrymme åt att eleverna själva för göra val inför skrivningen. Då eleverna i klassen vanligtvis är lite osäkra och ”rädda för att göra fel” var min avsikt med de luftiga instruktionerna, att se hur eleverna förhåller sig till det. Jag kommer utvärdera detta när övningen är genomförd.

Förberedelser och Instruktioner: Övningen börjar med att jag tillsammans med eleverna diskuterar vad man kan tänkas finna runt våra stränder, kanske har någon i klassen gjort något fynd? En sång som min LLU har sparat från förr, som handlar just om strandfynd, ska vi gemensamt lyssna på och sjunga inledningsvis, där texten beskriver olika strandfynd. Sedan kommer jag att visa eleverna några stycken olika strandfynd som jag tagit med mig, för att ge dem lite inspiration:

• En bit rostig plåt
• En gammal känga
• En hatt
• En stor snäcka
• En mindre plånbok
• En bit virke
• En flaskpost

Dessa skickar jag runt i klassen så eleverna får kika på dem, sedan ställs de framme vid tavlan så att alla kan se. Tanken är att var och en får välja ut ett strandfynd som de vill skriva om, antingen ett av de jag har tagit med mig, eller också ett annat strandfynd som de själva hittat vid något tillfälle. De ska få några olika meningar som stöd för att komma igång med sitt skrivande och sätta fantasin i rullning.

Stödmeningar med exempel:

• Vem eller vad har föremålet tillhört? Ex: En äldre man, en pojke, en eka, ett stort fartyg, ett djur, en sjörövare, en kung.
• Var och hur hamnade det i havet?  Ex: Vid ett stort sjöslag utanför kusten, blåsten på en båt ute på Kattegatthavet , slängd överbord i Lysekils hamn.
• Var någonstans hittades det? Ex: Strand utmed västkusten.
• När hittades det? Ex. en blåsig sommardag 2012, en regning höstkväll 2014, en kall novembermorgon.
• Vem hittade det? Ex. Två flickor som grävde i sanden, en man som promenerade utmed stranden, en hund som sprang i vattenkanten.
• Hur gammalt kan föremålet vara?

Innan eleverna startar med skrivuppgiften, statuerar jag ett exempel på hur eleverna skulle kunna skriva. Jag läser upp en text som jag rullat och lagt ner i flaskposten jag tagit med:

 ”Denna flaskpost sattes i vattnet år 1674 av en skeppsbruten man vid namn Anton Eriksson . Han hade lyckats simma iland på en ö vid namn Shetlands Island norr om Storbritannien efter att hans skepp och besättning hade förlist i en storm. Skadad och utsvulten, gjorde han ett försök att meddela sin släkt hemma i Sverige, men flaskposten återfanns flera hundra år senare, år 2016, utmed en strand i Bohuslän av ett äldre par som badade. Hur det gick för Anton Eriksson får vi aldrig veta.”

När eleverna är klara med skrivuppgiften så tänkte jag låta de som vill, läsa upp vad de har skrivit. Avslutningsvis samlar jag in texterna för att läsa igenom dem var och en. Jag tänker ge varje elev en kort kommentar som respons på det de har skrivit, för att sedan lämna tillbaka texterna till eleverna.

Reflektioner efteråt: Eleverna deltog med entusiasm i övningen. Två elever med anpassad undervisning, hade svårt för denna övning, men de fick ihop lite text med stöttning ifrån mig och min handledare. Det hade positiv effekt att samspela både musik och visuella föremål inför skrivuppgiften då det förstärkte inlevelsen hos eleverna. De flesta eleverna kom igång direkt med att skriva, medans vissa funderade lite först. Några av eleverna kom med frågor kring hur de skulle skriva, om de skulle svara efter numreringen i stödmeningarna eller om de fick skriva mer fritt som i en berättelse. Någon undrade om man fick skriva om flera strandfynd, om man fick skriva i jag-form eller om en egen erfarenhet. Till svar fick de att det var lite upp till var och en, så länge man skrev en berättande text om historien varför just det strandfyndet de valt hade hamnat på den hittats. Detta tyckte jag skulle komma att bli väldigt intressant, då denna klassen är lite osäkra på lite mer fria uppgifter. Efteråt när skrivövningen var klar, fick några i klassen läsa upp sina texter högt, sedan samlade jag in allas berättelser och har läst dem var och en. Varje text har sin egna specifika berättelse, ingen var den andra lik, men alla elever (förutom två elever med anpassning) har skrivit en inledning och en rad händelser fram tills strandfyndet hittats. För att ge eleverna respons på sin skrivuppgift, har jag skrivit varsin kommentar till alla i klassen. Där har jag fokuserat på att kommentera på ett formativt sätt med betoning på beröm och positiv respons. Till nästa gång skulle jag vilja pröva att göra en tankekarta med stödord som en del av instruktionen tillsammans med eleverna, istället för en numrerad lista med stödmeningar. Just för att få lite luftigare instruktioner och mindre styrt kanske. Av alla elever så var det en som svarade i numrerad form, alla andra skrev texten som en berättelse.

I det stora hela är jag väldigt nöjd med denna lektionen. Min roll kändes trygg och lugn, eleverna visade stort intresse för övningen och resultatet av texterna blev mycket bra. Min LLU höll med mig vilket kändes riktigt roligt J

 

Idag fick eleverna fortsätta med sista delen av övningen kring muntligt berättande i halvklass. De fick återberätta sin fabel för en kamrat med hjälp av den bildserie som de enskilt målat under förra lektionstillfället. Inledningsvis fick de plocka fram sina bildserier och under några tysta  minuter fräscha upp minnet sedan förra lektionen. De var klara efter en kort stund, de kom med lättsamhet ihåg sina fabler. Eleverna parades ihop två och två utifrån att hade olika fabler att återberätta för varandra.

En elev med anpassad undervisning hann under förra lektionen endast måla en bild, som beskrev inledningen. För att han skulle kunna delta i övningen, fick han göra övningen ihop med två kamrater. Han återberättade sin bild delvis med textstöd då han har mycket svårt för denna typ av övning. När han hade återberättat sin bild, tog kamraten över och återberättade fabeln till slutet. Denna gruppform om tre var väldigt lyckad då eleven med svårigheter lyckades att utföra sin del av övningen och på så vis vara delaktig och känna gemenskap och inkludering med övriga i klassen.

När eleverna berättat klart för sin kamrat, fick de skifta kamrat och göra övningen en andra gång. Detta för att sedan diskutera om det var någon skillnad i berättandet, varför det i så fall vad skillnad och vad det beror på. Till min glädje ville eleverna göra övningen ytterligare en tredje gång, några ville till och med höra samma fabel som den de själva hade J

Som avslutning diskuterade vi varför berättandet är olika från person till person. De bilderna som de hade målat skiljde sig från varandra, vi diskuterade även kring det och varför vi får olika inre bilder. Jag frågade om någon i klassen ville återberätta sin fabel högt inför halvklassen, det ville flera göra! Två elever fick återberätta högt, varsin olika fabel, som vi sedan diskuterade om någon uppfattade en sensmoral. Flera av eleverna kom med kloka ord och förslag på tänkbar sensmoral.

Reflektioner: Jag är nöjd med dagens övning. Jag fick mycket positiv respons av eleverna, samtliga engagerade sig med entusiasm i övningen och jag blev positivt överraskad av att de ville återberätta ytterligare en tredje gång! Eleven med anpassning lyckades jag få delaktig i övningen, även om kommunikationen är svag, så kom han till tals och gjorde så gott han kunde. Jag börjar lära känna eleverna och jag ser vilka som har lätt för denna typ av övning, då de ivrigt vill komma till tals  i diskussionerna. Tills imorgon tänker jag gå till väga på samma sätt, då gör jag övningen med andra halvan i klassen, ska bli intressant att se om resultatet blir annorlunda i den gruppen.

Här är det informationsbrev angående exempel på extra anpassningar för elever med behov av extra stöd, som vi diskuterade under praxisseminariumet idag. Kanske kan det vara en hjälp för er medstudenter under er VFU, med tanke på att många elever där ute är i behov av extra anpassningar.

 

Igår (måndag 5 sep) höll jag i ett textsamtal utifrån inledningskapitlet ”Sömngångaren”,  ur boken Förvandlad av Mårten Melin. Materialet är hämtat från www.enlasangeklass.se vilket min LLU har tipsat mig om.

Förberedelser: I helgen satt jag och läste igenom materialet från enläsandeklass.se så att jag blev bekant med innehållet. Materialet är noggrant genomarbetat, texten är tänkt att läsas bitvis med pauser där olika strategier från Läsfixarna används som diskussions underlag. Strategierna som används är spågumman, detektiven, reportern, konstnären och cowboyen.

Hur samtalet gick: Samtalet gick överlag bra. Ungefär hälften av eleverna engagerade sig i diskussioner under övningen. Jag hade övat in när jag skulle pausa läsningen för att använda mig av en strategi som lämpade sig på det lästa stycket. Till en början med använde eleverna sig av spågumman för att försöka förutspå handlingen genom bokens omslag. De fick berätta om sina spekulationer i förhållande till vad omslaget kunde berätta för oss. Vidare tillämpade jag alla övriga strategier på texten som jag läste, avslutningsvis använde jag mig av cowboyen för att sammanfatta och att fånga in det viktigaste som texten hade att säga oss.

Min roll som samtalsledare: Jag höll en ganska ledande roll tyckte jag, då flera av eleverna verkade ha lite svårt för att komma in i diskussion så kändes det nödvändigt med ledande frågor för att få igång dessa. Jag höll ett lagom tempo, inledningsvis förklarade jag övningens upplägg och vi repeterade de olika strategierna från Läsfixarna. Eleverna hade koll på de olika strategierna. Jag försökte dra in några av de tysta eleverna i diskussionen, det verkar som att de väljer att inte prata mer än att de inte förstår eller inte har något att säga.  Avslutningsvis ville eleverna läsa fortsättningen av boken, det tolkar jag som ett bra tecken på att övningen gav ett positivt intryck.

Specialfrågor: Jag tänkte fokusera på frågor gällande sinnen för att stärka föreställningen av inre bilder ifall samtalet skulle tystna. T. ex. ”Hur luktar det där? Hur låter det i rummet tror ni? Är det lite kyligt eller kanske kvalmigt?

Tankar att arbeta vidare med gällande barnens frågor: Eleverna hade inte så mycket frågor, det kändes mer som att de delgav egna inre bilder eller förutsägelser på historien. Rent spontant tror jag att klassen hade behövt öva mer inre bilder, för att föda fram mer frågor och tankar kring handlingen.

Vad blev bra? Förändra till nästa gång: Läsningen gick bra. Jag kom in i ett bra flow. Det intressanta var att jag hade förväntat mig en viss riktning i diskussionerna, men under övningen tog det en annan vändning. Det tar jag med mig till nästa textsamtal, att hur noggrant jag än kommer att planera, så krävs en viss improvisation i övningen eftersom elevernas tankar och diskussioner kan ta sig form på annat vis än vad jag förväntat mig. Diskussionerna kändes lite korta, min LLU sa vid tidigare tillfälle att klassen inte är så livlig kring diskussioner. Så jag var förberedd på att försöka locka eleverna in i samtal, genom ledande frågor m.m. Till nästa gång skulle jag ändra gruppstorlek till halvklass. Nu var det helklass och ungefär halva gänget involverade sig. Vissa svaga elever kanske träder fram mer i samtal i mindre grupp. Eventuellt ändra möblering. Hade velat göra en övning kring barnens inre bilder, t.ex. modellera ihop med illustrerande på tavlan från min sida. Jag föreslog detta för min LLU och jag fick samtycke kring mitt förslag till lektion, troligtvis kan jag genomföra detta nästa vecka 🙂

Hej svejs!

Här kommer några dagboksanteckningar från de senaste dagarnas övningar kring muntligt berättande.

Onsdag 31/8 (grupp 1)

Nu är jag inne på dag tre på praktiken och det känns verkligen toppen. Jag njuter av att få vara på skolan och ta del av det arbetet som görs i verksamheten. Lärarlaget är mycket erfarna och duktiga lärare som lär mig så mycket. Varje dag hittills har varit mycket givande och jag ser fram emot varje ny morgondag som lärarpraktikant.

Idag höll jag min första egna lektion. Jag valde att göra detta inför halvklass i samråd med min LLU då den gruppstorleken kändes mer lämplig för övningen. Min lektion utgick från muntligt berättande med planeringen att jag inför gruppen berättade den välkända fabeln om Lejonet och musen. Klassen har dessutom inom snar framtid planerat att påbörja ett område inom svenskan som just handlar om fabler, så det kändes som ett passande val att berätta en fabel för dem som fungerade lite som en introduktion. Efter berättelsen valde jag att använda mig av övningen ”bildserie” som är en strategi för att lära sig att återberätta en berättelse. Eleverna hade enligt min LLU inte gjort någon liknande övning, så därför valde jag att göra övningen gemensamt på så vis att jag målade bildserien på tavlan med elevernas hjälp att återberätta fabeln i bildform. Jag lotsade eleverna i bildskapandet genom att ställa frågor som ”vad hände sen?” och även frågor relaterat till känslor i bildskapande, t.e.x ”hur tror ni lejonet kände sig här, arg eller ledsen?” Som avslutning på övningen fick eleverna sammanfattningsvis återberätta fabeln gemensamt med hjälp av bildserien. Övningen tog ca 20 minuter.

Reflektion över upplägget av lektionen: Mitt tempo i berättandet kändes bra först, men jag ska ta lite längre pauser mellan händelserna i fabeln och mellan frågorna och bildskapandet, så att eleverna får mer tid till eftertanke och på så vis kanske får mer inre bilder att delge till återberättandet. Jag ska pröva detta till grupp 2 imorgon för att se om det medför någon skillnad. Nu är det andra elever som jag håller lektion för imorgon, så det kan ju helt klart troligt att det kommer vara skillnad på så vis, men jag tror ändå att lite längre pauser kan ha en positiv verkan oavsett. Jag valde att använda mig av 6-7 bilder i återberättandet, vilket kändes lagom för att få med händelseförloppet av fabeln på ett tydligt sätt. Min LLU berättade att grupp 1 troligtvis skulle vara mer engagerade i denna övning jämfört med grupp 2 som jag undervisar imorgon. Ska bli intressant att se!

Reflektioner över min roll som lärare under lektionen: Det kändes tryggt och bra att stå framför eleverna och hålla i lektionen. Min relation till eleverna upplever jag är väldigt bra med tanke på den korta jag tid jag varit i klassen. Mitt kroppsspråk kändes avslappnat och jag rörde mig över klassrummet i harmoni med mitt berättande. Jag berättade med gester och hade ögonkontakt med eleverna hela tiden. Genom mina gester som stöd i berättelsen kan de inre bilderna som skapas hos eleverna förstärkas, framförallt hos de elever i klassen som har svårt med detta. Enligt min LLU rör det sig speciellt om två elever i klassen som har särskilt svårt för detta. Något jag vill förbättra till imorgon då nästa grupp får göra övningen är att jag ska försöka få med alla elever i gruppen till att komma till tals, genom att ”dra in dem” i diskussionen genom lite ledande frågor ställda direkt till dem.

Reflektioner över elevernas sätt att agera under lektionen: Eleverna i denna klass är väldigt försiktiga och är inte så livliga i diskussioner som uppstår. Under mitt berättande upplevde jag att alla lyssnade och verkade ta till sig berättelsen. Under övningen så var det ungefär halva gruppen som engagerade sig i återberättandet genom handuppräckning och de som kom till tals var ivriga med att fylla i detaljer. Det blev tydligt vilka i gruppen som fick stor hjälp av att använda bildserie som ett stöd i återberättandet. Eleverna visade stor positiv inställning till bildserien som jag målade, de ville inte sudda bort den, utan istället ville de behålla bilderna som de tyckte var fint målade. Flera av eleverna vågade sig på att tala i övningen när de fick beröm och positiv förstärkning av mig, vilket kändes roligt. Jag upplever under de här tre dagarna som jag har observerat klassen att många är rädda för att säga fel och väljer därför istället att vara tysta. Denna typ av övning är nog bra för klassen att göra, för att öppna upp för mer spontant berättande, med tanke på att merparten gärna undviker diskussioner.

Torsdag 1/9 (grupp 2) Idag höll jag min andra lektion, samma övning som gårdagen fast med den andra halvan av klassen. Denna gruppen hade jag genom min LLU fått förklarat vara den svårare gruppen att göra denna övningen med. Fler elever i denna halvan har svårare med skapandet av inre bilder och har svårt för att diskutera och reflektera jämfört med första halvan. Jag höll lektionen enligt samma planering som gårdagen, men jag ändrade de delar som jag reflekterade över efter första gruppen, vilket var längre pauser och att försöka få med alla eleverna i återberättandet. Min justering kändes riktigt lyckad. Denna gruppen upplevde jag inte alls vara svårare, utan istället tvärtom. De elever som jag fått berättat för mig skulle ha svårigheter med denna uppgiften, visade verkligen engagemang och delaktighet. Alla elever kom till tals och gjorde ett jättebra arbete kring återberättandet. Jag fick kommentaren av en elev: ”Du borde ju inte bli lärare, du borde bli illustratör”. Jag får hoppas att eleven menade att jag målade fint och inte att jag var en dålig lärare J

Imorgon bitti ska jag ha handläggningstid med min LLU, vilket ska bli intressant och förhoppningsvis givande och utvecklande. Jag ska även hålla min tredje lektion med klassen, vilket är en uppföljande övning på muntligt berättande.  De ska få göra denna övning enskilt utifrån två olika fabler, måla en bildserie för att sedan återberätta för sin bänkkamrat. Ser fram emot det!

fredag 2/9 Idag höll jag i min tredje lektion som var en övning som uppföljning på de två lektioner jag hållit i tidigare, i muntligt berättande. Eleverna blev tilldelade en text som de enskilt fick måla upp som en bildserie, för att sedan återberätta berättelsen med stöd av bilderna för sin bänkkamrat. Jag valde fablerna ”Mamma katt” och ”Solen och vinden” som varje bänkpar blev tilldelade varsin. Innan övningen förberedde jag mig genom att göra en planering där jag själv skissade en bildserie på de bägge fablerna för att se hur många bilder som ryms för att göra återberättandet så bra som möjligt. Jag kom fram till att minst tre och max fem bilder är lämpligt för att skapa ett bra innehåll för återberättandet. Varför jag tänker att eleverna kan göra 3-5 bilder är just att det finns de elever i klassen som har svårt för att skapa inre bilder där tre bilder är fullt tillräckligt. Inför övningen så gjorde jag en färdigtryckt stencil på en bildserie som jag kopierade upp till klassen samt kopior på de två fablerna.

Innan lektionen startade (eleverna var på rast) så målade jag upp två exempel av bildserien på ”Lejonet och musen” på tavlan. Ett exempel som var likadant som den första lektionen i halvklass där vi gemensamt återberättade fabeln genom 7 stycken bildrutor. Det andra exemplet var endast på två bildrutor, vilket blev ett mer komprimerat innehåll. Jag ville visa klassen hur rörigt det kan bli om jag målar för mycket innehåll i en ruta, det blir mycket svårare att återberätta med så mycket intryckt information.

Jag startade lektionen med att kort prata om övningen vi gjorde tidigare, vi hade en liten diskussion där jag frågade klassen vad de tyckte om övningen. De tyckte den gemensamma övningen var rolig och de var positivt inställda till dagens övning och alla lyssnade med intresse. Jag förklarade exemplet på tavlan som jag hade målat upp och jag upplevde att min poäng med jämförelsen blev mottagen av klassen. Eleverna fick instruktionerna inför dagens uppgift, de hämtade sina färgpennor och satte igång med uppgiften. Jag gick runt i klassrummet och observerade. Vissa satte igång direkt, medans några satt och funderade en stund. Det blev tydligt vilka som direkt fick inre bilder och tog sig an uppgiften enkelt, medans några i klassen fick kämpa lite mer. Alla, förutom en elev, blev klara med uppgiften innan lektionens slut, och alla som blev klara hade målat i fem bildrutor. Eleven som inte blev klar har mycket svårt för denna övning, eleven har anpassad studiegång i övrigt, men hen gjorde två bildrutor vilket var en god insats. Jag och min LLU gav extra stöttning till denna elev i övningen, genom motiverande och hjälp i modellerandet.

Jag upplevde övningen idag som lyckad och uppskattad av eleverna. Nästa vecka fortsätter vi med att eleverna får återberätta för varandra i bänkparen! 🙂

 

Idag har första dagen som lärarpraktikant avklarats och det gick som en dans. Vad som slog mig direkt är att min LLU är en mycket erfaren lärare som arbetat på samma arbetsplats i många år, likaså flera kollegor till min LLU som jag blir presenterad för. Skolan ligger skyddat och lite lummigt mellan villor och gångvägar, läget känns väldigt skyddat. Jag får minnesbilder av min egen skolgång eftersom byggnader och grönområden liknar min gamla skola. Av området att döma får jag uppfattningen att här går elever från familjer av medel/överklass ur socioekonomisk vinkel och här råder ingen större segregation. Jag tänker att dessa iakttagelser är intressanta i mötet med eleverna och vilka utmaningar som kan tänkas finnas i klassrummet.

Mötet med eleverna kändes mycket bra, veckan innan gjorde jag ett litet besök så eleverna kände igen mig och var förberedda på att jag skulle komma. Klassen upplever jag som oerhört lugn och harmonisk. Ingen elev som var högljudd eller nonchalant, utan alla lyssnade och arbetade flitigt. Under dagens undervisningstillfällen observerade jag min handledare och lade märke till hennes sätt att möta, stötta och utmana dem i olika situationer. Något jag reagerade på vid flera tillfällen var att min handledare upplevdes som stressad i sitt bemötande mot eleverna. Självklart kan en förklaring till det vara att det precis är i terminstarten och mycket är fortfarande oklart kring scheman, böcker osv. Jag fick en god start med min LLU, vi gick igenom de uppdrag jag ska utföra och hon kom med bra ideér och förslag som jag kommer ha användning för i mina uppgifter. Jag kände att jag kunde fråga om de saker jag undrade över, vilket blev en hel del. Jag tog för mig och gick runt i klassrummet och hjälpte till när elever räckte upp handen och ville ha hjälp, vilket min LLU ansåg vara bra och uppmuntrade till det. På något sätt kändes det som att allt föll sig väldigt naturligt.

Mitt första intryck av dag 1 är att jag har mottagits väl av både elever och personal. Jag ägnade mycket tid idag till att småprata med eleverna i klassen, sitta med dem i matsalen, göra namnlekar för att försöka printa in vad alla heter osv. Det känns viktigt med att bygga en relation till barnen så här i början anser jag.

Jag ser fram emot morgondagen och kommande tre veckor!

/Mariella

 

Lärarstudierna är nu en bra bit in i termin 1! Inför kommande VFU under termin 2 i höst har jag nu införskaffat mig min livs första blogg, som ett kommunikationsmedel. Livet varvas just nu med att pussla ihop livet med barn, studier, kaffe och lite uppfriskande promenader mellan varven! Utbildningen känns helt rätt, ser fram emot praktiken som väntar!

/Mariella